fredag 9 juni 2017

och så blev du mitt sår.

Jag borde nog inte skriva detta alls för jag känner mig som en dålig skiva på repeat och ni har hört allt förut och tycker säkert att jag ältar men jag måste bara få ut det på pränt.

Det känns som att jag har ett sår som läker väldigt sakta, det har slutat blöda för stunden men det är så lätt att riva upp igen. Alldeles för lätt. Igår revs det upp och det bara sköljde över mig, känslan av saknad och ensamhet och ångest. Jag kan blinka bort tårar, rycka på axlarna, säga att jag mår bra men innerst inne så gör det ont, fortfarande. För han blev mitt sår, B. Jag har gått igenom halva mars och hela april och maj, nu är det juni men ändå är det minnen från februari som håller mig vaken om nätterna. Som ger mig hjärtklappning och jag fattar inte varför. Jag kan inte minnas att jag hakat upp mig på en person så här mycket förut, kanske har jag förträngt det, men det verkar som att jag bara inte kan släppa honom.

Det är när jag skriver med andra på Tinder, när jag inte ens orkar upprätthålla en konversation för jag inte är tillräckligt intresserad. Det är när jag tackar nej till sociala grejer för det är bara par och jag, och jag orkar inte vara femte hjulet alltid. Det är då jag får upp minnesbilder av B i huvudet, jag vet att han inte är värd det men han finns i mitt huvud, i mitt hjärta, i min kropp. Han finns där än och jag vill bara att allt ska försvinna, vill radera alla känslor, alla tankar, alla minnen.

Varför läker det inte? Såret som inte ens var djupt, bara ett skrubbsår, bara ytligt. Jag orkar inte känna såhär mer för nåt som inte ens var på riktigt.

11 kommentarer:

  1. Din stackare. Du ska inte känna att du inte kan älta här för den här bloggen tänker jag är din frizon och här ska du få älta så mycket som du vill.

    Däremot förstår jag att du vill komma över det här nu, att det räcker med ledsamheten. Jag tänker att det satt sig så djupt eftersom B innebar sån glädje och hopp för dig, att du trodde att nu kommer något ske, nu är det min tur. När det sen sprack så var det inte bara honom du saknade, utan också alla drömmar och hoppfulla tankar som inte blir av. Och kanske andra personer som du dejtat eller halvt varit ihop med också gör sig påminda i det? Jag kan märka när jag är ledsen över en kille som det inte fungerat med att jag samtidigt blir ledsen över gamla ex, och över att det aldrig bara kan lösa sig. Att det aldrig kan vara min tur att hitta någon.

    Kanske kan det hjälpa att träffa någon professionell, psykolog, terapeut etc, som du kan få prata med? Vara tydlig med att du inte vill haka upp dig på detta längre.

    Hoppas verkligen det blir bättre snart. Du ska veta att du är långt ifrån ensam, även om det kanske inte är någon tröst.

    Kram Amanda

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så himla spot on, huvudet på spiken. Tack för dina ord Amanda. ❤️❤️

      Radera
  2. Skriv på, för det första FÅR man älta, för det andra är väl detta exakt rätta platsen för det. Det är ju DIN blogg om DITT liv. Med det sagt: ajaj, fattar att det gör ont. Sorg behöver inte alltid vara "rimlig" eller logisk, man känner ju det man känner helt enkelt. Och du känner såhär. Du är ju inte ledsen för det som var utan för det som inte blev, och då spelar det ju ingen roll hur lång tid ni hann träffas. Har inget supertips att ge, men himla råd från Amanda ovan!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Känner mig bara så tjatig och dryg... önskar jag kunde stänga av alla känslor men det går inte...

      Radera
    2. Om du menar tjatigt för alla andra så släpp det bara, det är det inte! <3 Och verkligen inte drygt (!). Men om du menar tjatigt för dig själv hoppas jag du hittar ett sätt snart som gör det mindre ont. Det är väl klyschigt att säga att tiden gör sitt, men det är ju faktiskt sant, ändå. Och snart kommer en härlig sommar när allt brukar kännas lite lättare och roligare! (Och många fler potentiella flirtar än under resten av året :))

      Radera
  3. Jag är relativt ny läsare här, så jag vet inte om jag hängt med rätt, men stämmer det att relationen med B slutade med att rinna ut i sanden? För att du kände att det inte skulle bli något och att det därför inte var värt att försöka? Kan det i så fall vara att du behöver och skulle ha lättare att gå vidare om du fick ett avslut? Om du skrev till honom igen "Jag vet att det är länge sedan, men jag tänker på dig fortfarande. Är det besvarat?", skulle det hjälpa? Kan det vara så att han faktiskt tänker på dig också eller är det helt uteslutet? Eller kan det vara så att till och med en avvisning skulle hjälpa, as well?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Bibi och välkommen hit! Om du läser gamla inlägg under kategorin B så kommer du förstå vad som hände. Det var en avvisning jag fick och som borde hjälpt mig att släppa och gå vidare men ändå såhär några månader senare står jag här och stampar. Tack för dina ord och omtanke.

      Radera
  4. jättebra kommentar av Amanda ovan! jag tror att du lagt alla förhoppningar på B och det är därför du inte kan släppa honom. det FINNS andra, du kommer att bli förälskad igen. det kommer att lyckas, nån gång blir det din tur. just det är mantrat du måste intala dig hela tiden. så som B behandlade dig förtjänade du inte att bli behandlad, men det finns bra killar där ute. mitt enda tips är att våga även om du inte är pepp just nu, fortsätta skriva med snubbar på tinder och förr eller senare kommer du att bli nyfiken på nån igen. det måste inte vara magi och explosioner direkt, det är sällan det, det kan vara en öl på en uteservering och behöver inte vara svårt. kram!

    SvaraRadera
  5. Inte tjatigt, det är ju din blogg och du skriver om precis det du vill. Jag håller med Amanda, och tänker att det även är en rätt stressig tid mentalt pga andra saker som sker - jobbet etc. Då kan man bli känsligare allmänt och allt känns liksom mer. Tror att en ledig sommar med resor och annat kommer att hjälpa. Han är ju, som du redan vet, inte värd det! Kram M

    SvaraRadera
  6. tack! tror också det är andra saker som spökar lite. kram!

    SvaraRadera