måndag 12 juni 2017

när det är svart är det för att man ska se fyrverkerier.

Så går en vecka som mest känns tung, det är så många tankar och känslor i omlopp och jag tänker att det beror på att det är stora grejer som händer nu. Bara några dagar kvar på kontoret, en stor omställning, ett avslut, en ny början som kommer nån gång men jag vet inte när och hur.

Det blir fredag och jag känner inte för att gå på AW och vara social men jag följer med ändå, hamnar på en uteservering i en annan del av stan och vi går vidare och innan jag vet ordet av det är klockan två på natten och jag sitter på en buss på väg hem. Då har jag skrattat så jag fått magknip, diskuterat stora livsfrågor, blivit bjuden på drink till bordet av en främling (sådär som på film när servitören kommer fram och pekar på avsändaren) och druckit alldeles för många öl.

Sen sover jag bort nästan hela lördagen, mår så dåligt av att jag sovit som en kratta att jag ifrågasätter varför jag går ut överhuvudtaget för det blir alltid såhär. Men jag tänker att så länge det är kul är det värt det. Drar mig ur sängen och går en promenad, jag har inga kvällsplaner för alla kompisar är upptagna på sina egna håll, och jag känner mig ensammast i världen. Slötittar på en film och när det blir mörkt och dags att sova kommer det tårar för jag känner mig så liten, så skör. Tycker synd om mig själv och jag undrar för en stund om jag är på väg att bli deprimerad (igen) för ibland blir det så svart i mitt huvud. När jag vaknar på söndagen inser jag att det bara är en dålig period. En sån period när inget stämmer och jag tycker att allt är fel, eller att jag är fel, jag tycker jag är ful (dålig hy, fult hår, gula tänder, rynkor). Jag vet att det går över, det kommer och går men det blir inte bättre av att man är bakis. En ordentlig natts sömn och så blåser det bort igen, jag springer en runda, hänger på kolonin, går på yoga och så är livet rätt så bra igen.

Och nu är det bara sju arbetsdagar kvar, sen kommer ett långt sommarlov. Och om två veckor ska jag på nytt besök på bebiskliniken. Vad som händer sen vet jag inte.

4 kommentarer:

  1. den där textraden gick rätt in i mig också när jag hörde den första gången. Inger hopp. Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller hur!? Det är så fint formulerat, och så sant när man tänker efter. kram

      Radera
  2. hoppas att du tar dig ur din jobbiga period snart, tänk på allt kul som händer under sommaren! låter jätteskönt med långt sommarlov, och spännande med nytt besök på bebiskliniken! sorry att jag ställde in förra veckan, hade galet mkt på jobbet. vi får se till att hitta en ny tid snart! kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. jag med! försöker verkligen tänka på sommaren, den kommer bli finfin! det är lugnt, vi tar igen det snart. kram

      Radera