torsdag 8 juni 2017

familjen.

Det slår mig, nästan som ett knytnävsslag i magen. Jag räknar dagarna och inser att jag bara har två veckor kvar på jobbet, på kontoret. Och jag får lite snabbare hjärtslag för två veckor är knappt tio arbetsdagar och sen är det slut, sen ska jag inte gå genom stan, åka 07.41-tåget, gå över gatan där det alltid blåser halvt storm och upp för trapporna till femte våningen. Till familjen. När jag svurit över jobbet, när jag gråtit och varit bitter har det aldrig varit på grund av dem. Det har varit över tråkiga arbetsuppgifter, dåliga chefer, trista arbetskollegor. Dålig organisation och ledning, orättvis behandling och allmän frustration.

Det har aldrig varit på grund av dem. De jag kallar min extrafamilj, mina kontorskollegor som varit med om alla mina berg- och dalbanor de senaste sex åren. Alla dejter, alla misslyckanden, alla roliga stunder, alla sorgliga perioder. De har lyft mig och stärkt mig, de har torkat tårar och kramat mig när jag som mest behövt det. De har gett mig presenter och julklappar och blommor och fina ord, de har sagt att det kommer inte vara detsamma här utan dig, du är kittet som håller oss samman. Och jag kommer sakna dem, jag kommer sakna dem så att det skär i bröstet. Och jag kommer gråta som ett litet barn sista dagen för det är min familj jag säger hejdå till. Mina kontorsmammor, mina kontorspappor, mina kontorssystrar och kontorsbröder. Vissa av dem kommer såklart vara kvar i mitt liv som vänner, men många av dem kommer sakta fasas ut och så småningom försvinna men de kommer finnas kvar i mitt hjärta för alltid.

2 kommentarer:

  1. Min erfarenhet av liknande situationer är att man tror att man kommer att sakna mer än man faktiskt gör. Och de finns ju kvar! Fixa en aw med dem någon gång så du vet att ni ses igen? Det är oftast det definitiva i en situation som gör att det känns jobbigt tycker jag. Det kommer bli bra, du kommer hitta ett nytt ställe och en ny extrafamilj. Kram

    SvaraRadera
  2. Så är det nog! Har ju varit med om samma innan, fast har aldrig varit såhär länge på en och samma arbetsplats och trivts så bra med människorna. Jag hoppas det kommer ett nytt ställe med lika fina människor. Kram

    SvaraRadera