onsdag 28 januari 2015

barnlängtan.

Så pratar jag med mamma som berättar att hon städar ur klädkammaren och har hittat mina gamla gosedjur och jag blir alldeles varm i hjärtat och säger du får absolut inte slänga dem! om mina tre favoriter. Jag hör mig själv säga de vill jag ju ha när jag får barn och som en käftsmäll kommer längtan. Jag börjar tänka på barnrum, på spjälsängar, på fluffiga täcken och tjocka bebislår.

På natten drömmer jag om barnrum, spjälsängar, fluffiga täcken och tjocka bebislår.

Det finns en längtan i mig som ibland är outhärdlig, och jag hoppas att det blir mer än bara en dröm det där jag längtar efter.

Att jag också får inreda ett barnrum med spjälsäng och fluffiga täcken till min alldeles egna bebis med tjocka bebislår.

tisdag 27 januari 2015

med brutet bröst försöker jag andas.

Januarimörkret sänker sig som en jävla skugga över mig, och jag blir lättirriterad, arg och besviken. Gör fel på jobbet, eller i alla fall inte tillräckligt bra ifrån mig för att det ska bli rätt och jag har ansvar som jag inte riktigt är bekväm med samtidigt som jag vill växa i min nya roll och de nya arbetsuppgifterna. Men för tillfället är det så mörkt och jag är låg och omotiverad och känner mig mest som en bluff. Som att jag sagt att jag fixar detta! och sen inte gör det tillräckligt bra. Och jag vet att det är mina hjärnspöken, ingen annan lägger skuld eller säger att jag gör fel, det är bara i mitt huvud som perfektion inte uppnås och jag har aldrig kunnat nöja mig med halvdant. Jag måste göra allt rätt, direkt, annars blir besvikelsen alldeles för stor att hantera och små misstag blir världsproblem och jag förstår inte att jag vid trettio inte kan hantera detta bättre.

Men det är tufft och mörkt och jag vill helst bara att det ska gå över nu, att jag ska komma uppåt, framåt igen. Att jag ska sluta måla fan på väggen när det inte ens är något som egentligen blivit fel.

Och så vet jag att livets berg-och-dalbana fortsätter, jag är så högt, högt uppe vissa dagar att jag tror jag svävar på moln och så andra dagar så går det bara snabbt neråt. Jag dricker bubbel med nya vänner och planerar en massa umgänge men det svänger så fort och ibland så trycker det lite över bröstet och jag andas lite tyngre, lite snabbare utan nån egentlig anledning.

Så hoppas jag att februari kommer snart och att det händer nånting bra, nånting fint för mig också  för jag lever mitt liv för fullt men det hjälper inte alltid när det känns som att det jag längtar efter bara blir mer och mer avlägset.

När det känns som att tiden bara rinner iväg och att jag inte hinner med.

onsdag 21 januari 2015

upp och ner.

Igår klev jag upp kl. 04.30 för att ta morgonflyget till Stockholm. Det är så fruktansvärt mörkt på morgonen att det känns som det är mitt i natten. Landar i ett snöigt Stockholm och varje gång jag kommer till huvudstaden vill jag flytta dit. Jag vill också ha ett bra betalt, flashigt jobb och bo i en vindsvåning på Kungsholmen, men det är ju illusioner och ingen verklighet för en sån som jag. Så jag slutar fantisera och sitter på förmiddagsmöte och får förhoppningar, förfrågningar, beröm. Och jag gillar mina kollegor runt om i landet så himla mycket, de är glada att se mig och kramar mig och ser mig för allt det där som jag är och har. Allt som jag kan bidra med och min potential, och de uppskattar mig och att jag är med. Så går vi och äter snordyr Stockholms-lunch och jag inser att jag uppskattar Malmö-luncherna mer för herregud vad det måste vara dyrt att bo i huvudstaden. Sitter igenom eftermiddagsmöten där förhoppningar och förväntningar mer grusas än förverkligas, och jag känner mig omotiverad och låg och jag är trött efter att ha varit vaken sen nollfyratrettio.
 
Så tar vi kvällsflyget hem och landar i ett snöigt Skåne, och jag tänker mest att där ovan molnen i morse var det fint trots mörker och där under molnen är det mörker och inte speciellt fint alls för tillfället.
 

måndag 19 januari 2015

bortahelg.

Efter fredag kom lördag och tågresa till Göteborg för att bo på hotell och gå på gala. Inte sånt man gör varje helg precis, men det var en fin helg med kompishäng och hotellfrukost. Trots att jag lämnade ett soligt Skåne för ett regnigt och grått Göteborg så var det värt det för det är så himla skönt med miljöombyte ibland. Och såklart att få krama på kompisar som man träffar alldeles för sällan.

Sen kan man komma hem, somna tidigt och vakna supertrött. Masa sig till jobbet för det är måndag, gå på hälsokontroll och få rekommendationen av sjuksköterskan att byta jobb. Hon sa det, på riktigt. Jag tror det bästa för dig är att du skaffar dig ett nytt jobb. Och jag vet ju att det är sant, men det är så svårt att hitta nåt och samtidigt börjar det hopa sig med arbetsuppgifter igen och jag är orolig, nervös, lättirriterad för jag känner bara att jag kan inte, jag vet inte, hur gör jag nu!? Och resultatet blir att jag skjuter fram saker och låter tiden gå och jag vet att det är världens sämsta strategi men jag orkar inte för jag mår dåligt av att göra saker, dåligt av att låta bli.

Men det är måndag, en hel arbetsvecka kvar tills det är helg igen och det är så himla tragiskt att jag redan längtar dit, härifrån.

fredag 16 januari 2015

fredagsfeeling.

Ungefär vid denna tiden förra fredagen stack jag från jobbet med ett gäng folk och gick på AW som blev helkväll.

Ikväll blir väldigt annorlunda, det kunde blivit cava-kväll med ett annat gäng men eftersom jag åker till Göteborg imorgon för att gå på P3 Guld så blir det en kväll av städning och packning.

(Mitt i det där ska jag tänka lite på förra fredagen och på engelsmannen, fast bara litegrann.)

torsdag 15 januari 2015

kontakterna.

Häromdagen när jag var lite uttråkad på jobbet så skrev jag engelsmannens förnamn i sökrutan på Facebook, bara för att testa lite. Hade inga förhoppningar och jag vet inte egentligen varför jag gjorde det men döm om min (stora!) förvåning när han dyker upp som nummer fyra i sökresultatet, efter en del personer med samma förnamn som jag har gemensamma vänner med. Jag blev såklart lite uppspelt och tänkte direkt att han måste sökt upp mig, och därför kom han då upp när jag sökte efter honom. Kände mig hyfsat eftertraktad tills jag igår läste detta och insåg att anledningen att han ens dök upp är att jag har honom som kontakt i min iPhone, där jag också har Facebook-appen. Jag var ju såklart tvungen att kolla på hans bilder, på hans fina hår. Och jag gillar inte att jag bryr mig så mycket för jag vet ju ingenting om honom mer än att jag är nyfiken, och dessutom tror jag att jag bryr mig för att han faktiskt hörde av sig, för att han visat intresse för mig.

Men nu lägger jag ner, nu ska jag inte bry mig alls förrän han eventuellt hör av sig när han är tillbaka i samma land och så får vi se om vi hörs eller ses eller om det inte blir nån kontakt överhuvudtaget.

onsdag 14 januari 2015

serierna.

Så glad man kan bli av tv-serier som startar igen, igår såg jag första avsnittet på nya säsongen av Girls, Looking och Togetherness. Alla går på HBO, och jag kan verkligen rekommendera den sistnämnda - så himla rolig!

Saknar dock Homeland (världens bästa!) som tog slut nyss, Downton Abbey och Breaking Bad samt några till men känner att det nog blir alldeles lagom bra det här.

tisdag 13 januari 2015

samlaren.

Jag kom på nåt fint igår, att jag ska börja samla på möten. Det kan vara möten med främlingar, såna som man aldrig mer träffar, eller möten med nya bekanta. Möten med gamla vänner, nya vänner, såna som inte är vänner. Jag samlar på möten och jag tror det kommer bli en fin samling detta året.

måndag 12 januari 2015

följetongen.

Tror också att det kanske inte blir speciellt mycket mer med engelsmannen, just för att han inte alls är min typ av kille. Men jag tänker att jag vill gärna vara kompis med honom, om jag spelar mina kort rätt kanske jag i alla fall får en killkompis, en engelsk sådan!

Bör också tilläggas att det i fredags, efter en eller två öl, arbetades fram en mycket rimlig och genomförbar plan vad gäller killen från träningen. Steg ett i planen påbörjas (förhoppningsvis!) redan ikväll.

see you again x

Så fortsätter det som ska bli mitt "mest sociala år" med en after work med jobbvänner och andra bekanta, vi dricker ett glas cava, en öl och socialiserar på hotellbar. Kollar på folk, skrattar åt våra killproblem och undrar hur man ska träffa nån egentligen. Nån som är normal, som inte sticker åt andra hållet så fort man visar det minsta intresse. Det blir en öl till, i baren står ett gäng som pratar engelska och jag är så lätt när det gäller folk som pratar engelska, det liksom suger mig in och jag vill bara stå och tjuvlyssna och skratta för jag älskar det där språket. Det är ett stort gäng, en kille med kavaj och beige manchesterbyxor som pratar riktigt engelska. Och jag tänker att han har fint hår och han pratar engelska, riktigt engelska, och sen tittar jag på honom på avstånd och sen ska vi gå.

Till nästa ställe som är en sån där typisk svensk version av en irländsk pub men jag gillar det där, det är irländare i baren, irländsk livemusik, det är enkel stämning och blandat folk. Vi står i baren och så kommer han in, engelsmannen från hotellbaren. Jag börjar skratta för mig själv och tänker att ja det var ju kanske inte helt oväntat att de också skulle hamna här. Så står han helt plötsligt bredvid mig i baren och jag tänker att jag måste säga nåt, jag vill ju prata engelskengelska med honom. Och vi börjar prata och ett oh hello! blir till alltmöjligtprat och vi pratar och dricker öl och plötsligt vill han ha mitt nummer och det får han. Trots att han inte alls är min typ, han är en engelsman med kavaj och beige manchesterbyxor och lite halvtjock men han är trevlig, rolig och pratar engelska. Och han har fint hår, nästan som Hugh Grant i Notting Hill. Så skiljs vi åt ett tag, han till sina vänner, jag till mina, men han säger att han kommer tillbaka om tio minuter. Tio minuter blir en timme och det är dags för mina vänner att gå vidare, eller gå hem och han sitter med sitt sällskap och jag vill inte vara en sån som stör och vill ha uppmärksamhet så vi går utan att jag säger hejdå. Utanför puben träffar jag och vännerna på en kille med hund och det blir nästan hundtricket men ändå inte, och vi pratar innan vi skiljs åt och så helt plötsligt står han där bredvid oss. Han ska också gå hem, till sitt hotell, och eftersom vi ska på samma håll tar vi sällskap och pratar och jobb och England och han har bott i min gamla hemstad Brighton och herregud vad jag saknar England när vi pratar. Han undrar om jag ska följa med upp till hans rum och jag säger att jag ska hem, det är mer praktiskt för mig om du följer med mig. Och så gör han det, åker till en annan stad för att vara med mig och jag blir förvånad för jag förstår inte varför han gör sig sånt besvär.

Så vaknar jag på hans arm, med regn som smattrar mot fönstret, han måste gå för han ska på lägenhetsvisning, jag ska tvätta. Han pussar mig på axeln, kinden, pannan. Tvingar mig att inte följa med honom ut i regnet trots att han inte hittar, hans telefon är död och han måste till tåget. Jag hittar, säger han, stanna du kvar här, det regnar ute. Och så sitter han på golvet som en pojke och knyter sina engelska läderskor och jag fnissar för det ser roligt ut med man i kavaj på golvet som en pojke. Så pussar han mig på munnen och säger jag hör av mig när jag är tillbaka om två veckor, eller jag hör av mig senare idag till och med! Och jag svarar att hör du av dig om du vill, inte för att du känner att du måste.

Och på kvällen får jag ett sms som avslutas med see you again x

fredag 9 januari 2015

det som jag lämnade kvar.

Jag läser andras funderingar, tankar och förhoppningar om livet och 2015 och kärleken. Och jag känner igen mig i nästan allt de skriver, om det där gamla som spökar och det där nya, fina som man nästan inte vågar hoppas på längre.

Och så loggar jag in på facebook och det kommer förslag på personer jag kanske känner, och så dyker hans tjej upp. Han som jag lämnade i Australien, han som fanns i det där andra livet för längesedan. Och då kommer alla minnena tillbaka och känslorna som fanns och att

jag älskade honom mer än livet självt, mer än tusen resor till månen och tillbaka.

Och jag undrar såklart vad han gör idag, hur hans liv ser ut. Vad han skrattar åt, vad han har för bil nu, om hans farmor fortfarande är i livet. Jag undrar hur hans nya tjej är, om hon får honom att känna som jag gjorde, om han älskar henne som han älskade mig, om det pirrar till i hela honom när hon ler. Jag undrar om han säger till henne som han gjorde till mig att allt jag är, det är ditt, varje fiber i min kropp är din och om hon ger honom hela sig. Och så tänker jag att en dag kanske de gifter sig, får barn och det jag trodde skulle bli mitt liv blir hennes.

Jag tänker på det ibland och jag undrar om jag nånsin kommer känna kärlek så starkt, så intensivt, så osjälviskt igen. Jag hoppas med allt jag har att det kommer igen, och jag är tacksam att jag ändå fått chansen att uppleva det där jag var med om.

Att älska någon mer än livet självt, mer än tusen resor till månen och tillbaka.

torsdag 8 januari 2015

2015 och pojkarna än så länge.

Blev övertalad av lillasyster att ladda ner dejtingappen Tinder, ni vet den där man ska klicka ja eller nej när det dyker upp en bild på en person? Ja precis den. Och det är ju ett lite kul tidsfördriv men herremingud vad man (jag) känner sig (mig) ytlig! Det är liksom klick, klick, klick och mest nej, nej, nej och det är ju verkligen inte sån jag är egentligen. Och så klickar man ja, ja, ja och blir "matchad" med personer som klickat ja på min bild. Ungefär så. Längre har jag inte kommit för hur tar man kontakt när man bara har utseendet att gå på? Personen kan ju vara precis hur dum i huvudet som helst. Eller världens bästa, men det vet jag ju inte när det inte står nånting mer än namn, ålder och eventuellt en rad eller två. Många killar verkar också ha en hang-up på att skriva ut sin längd. Så ibland ser man namn, ålder, BILD, och "183 cm". Joråsåatte.... Största fuck-upen hittills är att jag i en reklampaus var så jävla snabb att trycka nej, nej, nej att jag tryckte nej på min yogainstruktör, även kallad yogaguden, han som jag typ är kär i. Det går bra nu...

Var också på nyårsfest, det var 6 par och jag men det var trevligt och hummer till förrätt och cigarr till nyårsraketerna men jag blev (såklart!) helt betuttad i en av killarna som var där (med sin tjej). Sam heter han och är typ världens finaste, och vi hamnade i köket bara han och jag när vännerna lämnade rummet och jag blev helt fnissig och kunde inte komma på nåt att säga så jag gick och viskade fnissande till vännerna att ni kan ju inte lämna mig själv med honom sådär, det fattar ni väl!

Sen har vi han på träningen, han som jag spanat på i två och ett halvt år (!!) och som jag vet lite om för vi kommer ursprungligen från samma ställe. Men jag vågar inte göra nåt åt det trots att jag liksom har inbillat mig i mitt galna huvud att han och jag borde bli ihop. Ibland får jag såna idéer och hang-ups som jag inte kan släppa och jag önskar att jag bara kunde ta mod till mig att gå fram och säga hej och liksom ta det därifrån för att se om det överhuvudtaget finns någon känsla på riktigt. Men det bara går inte, det tar stopp varje gång trots att jag bestämmer mig att idag ska jag göra det men så ser jag honom och så blir jag helt tafatt och nervös. Det är nästan så att jag varje måndag hoppas att han inte ska vara på passet och så när han i sista minut dyker upp så blir jag ändå glad och står och ler där för mig själv. Som sagt, det går bra nu!

2015 och pojkarna, jag tror det kan bli en följetong men jag hoppas att jag inte lägger ner hjärta och själ på någon förrän det verkligen är läge. För jag skulle verkligen hata om 2015 började med samma hjärtekross som 2014, även om jag samtidigt hoppas att jag vågar riskera, vågar chansa och vågar hoppas.

onsdag 7 januari 2015

Nytt år, nya möjligheter.

Tänker inte löften, men något att försöka sträva efter kanske? Hittade detta på en dejtingsida och tänker att ja varför inte försöka? Det kanske är dags att kasta sig ut lite nu, att våga och se vad som händer. Kanske dags att jag säger hej till han den där killen på träningen som jag spanat på i två år (!) och som jag fortfarande inte vågar hälsa på.

1. Gå på minst 10 dejter. Se det som ett uppdrag att bocka av en dejt i månaden, även med personer som kanske inte är exakt som du tänkt dig. Var öppen och låt dig själv bli överraskad. Även om det inte leder till kärlek kan du i alla fall få en trevlig kväll eller en vän.
2. Börja ge komplimanger till främlingar. Har någon en snygg jacka eller cool frisyr; tänk det inte bara – säg det!
3. Gör något riktigt läskigt som du egentligen inte vågar. Som att fråga om numret till den där söta tjejen/killen på cafét/i baren/på kontoret. Du kan aldrig få mer än ett nej, vilket betyder att du bara kan vinna på det).
4. Tvinga dig själv att bli en “YES- MAN”. Säg ja till sådant som du vanligtvis tackar nej till. Vem vet vad som kan hända då?
5. Besök en plats du aldrig tidigare har besökt.
6. Njut mer! Om du ska ha dåligt samvete av den där goda middagen, det där glas vinet eller den där godispåsen? What´s the point då med någonting egentligen? Bestäm dig för att 2015 ska bli ett år utan dåligt samvete.
7. Våga bli kär (och kanske dumpad). Varför? Jo, för att det är hundra gånger bättre att kasta sig in i något med hull och hår och riskera att bli sårad än att att inte känna någonting.

Hejdå 2014, hej 2015!

Jaha. Det gick ju sådär med den där julkalendern... Och nu är det helt plötsligt 2015. Kanske blir 2015 året jag slutar blogga helt, alltså på riktigt och inte som nu bara väldigt sporadiskt. Eller blir det kanske året jag börjar blogga igen, på riktigt? Finns ni ens kvar därute? Jag måste ju tråka ut er nåt otroligt... Jag vet inte vad jag ska säga mer än att halva 2014 bara sprang iväg och jag försvann nånstans där i höstas. Jag blev mitt jobb och jag blev ledsen och sen orkade jag inte mer än jobba, äta, träna, sova.

Men. Jag vill ändå gärna avrunda och säga hejdå till 2014 innan jag säger hej till 2015. Jag gör det med en lista, som så många andra. Om ni finns kvar därute så håll till godo, detta var mitt 2014.

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Åkte till New York. Sprang två halvmarathon. Började yoga väldigt regelbundet. Blev befordrad.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Oj, måste kolla om jag hade några. Såhär skrev jag, sju dagar in på 2014:

Så jag lovar dig 2014, jag lovar och svär att jag ska bli bättre på att sätta små mål och försöka nå dem istället för att sträva mot det som är allra längst bort. Jag ska ta små steg istället för jättekliv och inte se bakslag som misslyckanden, utan just små bakslag på vägen mot målet. Ett steg i taget. Från och med nu.

Tror inte jag blivit så mycket bättre på det, tyvärr. Men jag jobbar på det, det gör jag verkligen. Jag har lärt mig mycket 2014, mycket om mig själv och jag har blivit säkrare på mig själv och vem jag är.

3. Kommer du ha några nya för nästa år?
Tänker inte så mycket löften längre. Jag har tänkt att 2015 ska bli mitt sociala år, att jag ska gå ut mer, träffa vänner mer, underhålla mina relationer med familjen bättre och kanske dejta litegrann.

4. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Jadå. Klara och Tobias fick en Hilding och en annan kompis blev gravid.

5. Dog någon som stod dig nära?
Nej och jag är så oerhört tacksam för det.

6. Vilka länder besökte du?
Det blev bara en tur till USA (New York) men det var allt jag nånsin föreställt mig.

7. Är det något du saknar år 2014 som du vill ha år 2015?
Kärlek.

8. Vilket datum från år 2014 kommer du alltid minnas, och varför?
30 augusti, då fyllde jag 30 och firade i New York. Och även den 13 mars för att jag stod och grät på en tågperrong över killen jag verkligen trodde skulle bli min.

9. Vad var din största framgång 2014?
Att jag klarade av projektet på mitt nya jobb, trots att jag mådde skit under halva november. Att jag blev av med mina antidepressiva och inte hamnat i det där mörka igen under resten av året.

10. Vad är du mest nöjd med?
Se ovan.

11. Största misstaget?
Pass på den.
 
12. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nope.

13. Bästa köpet?
New York-resan.

14. Vad spenderade du mest pengar på?
Se ovan.

15. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Mina nyfunna bekantskaper, två riktigt härliga singeltjejer som bjuder in mig att umgås med sina gäng. Det kommer bli mycket häng med dem under 2015.

16. Vilka sånger/band kommer alltid att påminna dig om år 2014?
Oj. Sias Chandelier tror jag.

17. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare. Mådde bättre än 2013, med ett par svackor i början av året.

18. Vad önskar du att du gjort mer?
Ringt familj och vänner. Underhållit dessa relationer bättre. Känner mig ofta som världens sämsta syster, barnbarn och kompis.

19. Vad önskar du att du gjort mindre?
Oroat mig över jobb, killar och pengar. Det är verkligen inte värt det.

20. Hur tillbringade du julen?
Julafton hos storasyster och familj på landet. Resten av juldagarna hemma i lägenheten med besök av familj.

21. Hur många one night stands?
Två. Extremt lite för en singeltjej men så är det.

22. Hur många har du nobbat?
En hel del på nätet, bara ett par stycken in person.

23. Favoritprogram på TV?
Homeland och Downton Abbey.

24. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Hatar inte mer.

25. Bästa boken du läste i år?
Kommer säga Peter James "Want you dead" även om jag inte läst ut den. Älskar Peter James som skriver om min gamla hemstad Brighton. Och så gillade jag verkligen "Gone Girl" av Gillian Flynn även om jag vet att många tycker den var lite hypad.