måndag 10 november 2014

och så finns det saker som gör att det känns mindre ensamt.

Att helt spontant bestämma med jobbarkompis att vi ska åka till Sydafrika till sommaren. I två och en halv vecka. Nu ska man inte ropa hej innan man är över ån men hon hintade, jag peppade, hon frågade, jag sa ja och nu verkar det som att det kanske nog blir så ändå.

Sydafrika! Dit som jag alltid velat åka. *iiiiiiiiiiiiiiiiiiih*

ensamheten.

Jag har haft ett inlägg om ensamhet i mitt huvud i över en vecka, jag läste Hannas krönika och sedan chaos' ord om samma saker som jag tänkt på ett tag nu. Den där ensamheten.

Den som slår till som en knytnäve i magen när man kommer hem från jobbet efter en 9,5 timmar lång arbetsdag där man till och med gråtit bakom stängd kontorsdörr för att det är för mycket att göra och oavsett hur många timmar jag lägger ner hinner jag aldrig ifatt.

Den som slår till när man sitter på middag med tre kompisar som alla har barn och/eller är gravida och vi i tre och en halv timme bara pratar barn, förlossning, graviditet. Och ingen verkar förstå när jag frågar kan vi prata om nåt annat nu?

Den som hugger till när man lagar middag till bara en person, som vanligt, och jag tvingar mig själv att sitta vid köksbordet och inte i soffan och äta maten.

Ensamheten, den där jävla mörka känslan, den som kommer när man tänker på julen och kompisarna frågar om man kan passa deras katt för de ska iväg och jag vill skrika men jag ska väl inte vara hemma på julen heller förstår ni väl!?

Ensamheten, den där jäkla skitkänslan, den som kommer när man vaknar en lördag och vänder sig om i sängen och minns känslan av att ha någon där bredvid för att sova bredvid nån annan är ju ungefär det bästa som finns.

Ensamheten, den där stenen i bröstet, den som inte riktigt släpper fastän man försöker tänka på annat, fokusera på jobbet, springa så att man får blodsmak i munnen, lyfta tunga vikter så att det känns i varje muskel.

Jag längtar, längtar, längtar så himla mycket efter att inte vara i ensamheten men jag vet att jag är där jag är och jag är inte ensam, bara själv ibland. Och ibland är jag ensam, men inte själv. Och så tänker jag att det kommer inte alltid vara såhär, det kommer inte alltid kännas såhär.