onsdag 24 september 2014

uppehållet.

Jag har sagt till mig själv, lovat heligt och dyrt, att jag inte ska dejta förrän det blir nytt år. Inget dejtande förrän 2015.

Och så är det bara september och jag känner suget, längtan, saknaden men jag tänker att ett rejält uppehåll från män är vad jag behöver och ska ha. Jag vet nämligen att jag inte orkar med mer besvikelse och ledsamheter detta året. Den som väntar på nåt gott osv., kanske att det i januari 2015 känns aktuellt igen. Just nu känns det mest skönt med ett rejält uppehåll.

Dock att jag hela tiden saknar en famn att vila i, men jag väntar och längtar och plötsligt kanske det händer en dag för mig också. Tills dess finns minnena, drömmarna, fantasierna och längtandet nära till hands när det vissa dagar känns alldeles för ensamt.

torsdag 18 september 2014

det som fattas mig.

Orden. Tiden. Orken. Lusten.

Snart är det oktober och tiden bara springer iväg. Jag har fullt upp på jobbet, det ringer hela tiden och mejlas och snart är det deadline och tankarna går hela tiden kommer vi klara tidsplanen? och jag är rädd att misslyckas och att visa mig sårbar och svag men jag är osäker och det blir som en extra börda. Och högste chefen säger gör detta, jag bestämmer! och jag förstår inte hur jag ska hinna med allt men det är samtidigt roligt, inspirerande, utmanande och ÄNTLIGEN har jag ett riktigt jobb med ansvar och budget och arbetsuppgifter som betyder nåt för mig och inte bara tråkar ut mig.

Men samtidigt tär det på mig för jag har aldrig haft såhär mycket, och jag vill hinna allt. Så mellan alla deadlines och tidsplaner och budgetmöten springer jag halvmarathon och yogar, träffar kompisar och firar födelsedag. Vill hinna med allt och samtidigt är jag trött hela tiden och har ont i huvudet men inget blir bättre av att sitta stilla, stanna upp för då kommer de där andra tankarna och jag förlorar mig själv in i en karusell av tankar, drömmar, rädslor.

Istället fortsätter jag i fullt ös, stannar upp nån gång då och då och andas men mest ångar jag på för jag tror jag behöver det just nu. Behöver känna mig viktig, behövd, kompetent och betydelsefull. Men jag saknar det, lugnet. Just nu är det stormigt inombords men det är samtidigt varma vindar, det där kalla håller jag på armlängds avstånd och kanske om jag tuffar på genom oktober, november, december, kanske att det fortfarande känns varmt när januari kommer?

Sommaren blev till höst som blir till vinter blir till vår och jag hoppas jag hittar lugnet igen nånstans mellan vinter och vår och kanske att det blåser varma vindar inombords ända tills de blir varma utombords igen nån gång framåt våren.

tisdag 9 september 2014

på den andra sidan.

Jag har blivit trettio år, dessutom i New York. Jag har inte längre nån märkbar ångest över trettio, det känns faktiskt ganska bra.

Jag är tillbaka på jobbet och det bara öser in jobb. Såklart spännande, utmanande men också frustrerande och ibland ångestframkallande. Och det hjälper inte när högste chefen säger gör detta också, jag bestämmer! och min femtioplus kollega snäser till och smäller igen sin kontorsdörr.

Jag är på den andra sidan, andra sidan trettio, andra sidan New York, andra sidan av 2014. Jag försöker vara här och nu inte se framåt, bakåt, åt sidorna men det är väldigt svårt. Pusselbitarna är många, de flesta är på plats men vissa morgonar vaknar jag ändå med ett bultande hjärta och en klump i magen.

Men jag är på väg, på andra sidan, trots allt.