fredag 27 juni 2014

precis som du vill.

Trots att jag står på tröskeln till ledighet och det är sommar känns det ändå lite mörkt. Det känns ändå lite tungt, det trycker lite över bröstet. Tror det började med J, att jag sett honom så många gånger den senaste tiden. Det fortsatte med L, dejten och dissen, och så idag, J precis framför mig i rulltrappan, jag var en halvmeter bakom honom och efter smset utan svar var jag nästan besviken att han inte råkade vända sig om. För jag undrar vad hans reaktion hade blivit. Och så pratar jag med vännerna och säger att han hade passat så bra in i gänget, J, med oss andra och deras pojkvänner. Men kanske är det bara längtet som tar överhand, för så bra kan han ju inte vara när han inte ens bemödar sig att svara på ett sms av omtanke utan baktankar.

Och så läser jag detta och tänker att precis så var (är?) det för mig också.

Det har varit den berusande, underbara känslan av att för en liten stund få bekräftat att jag är okej. Jag hade aldrig insett det då, men jag ser det tydligt nu.

Jag ser det så jävla tydligt nu. Och trots att jag ser det och trots att jag vet att jag förtjänar allt det där som jag vill ha så känns det så oändligt långt bort när jag träffar på fel människor. När jag inte träffar rätt, och jag gång efter gång blir besviken. Jag tror bara jag är så himla rädd att det aldrig ska bli rätt. Men oavsett så vet jag i alla fall att jag duger, att jag är okej. Och det är ändå det allra viktigaste.

when I met you in the summer, to my heartbeat sound.

Hur ser dina planer ut för sommaren?
As of klockan sexton noll noll i eftermiddag har jag semester i tre veckor. Då ska jag mest ta det riktigt lugnt, umgås med vänner och familj, mysa med katten, läsa alla böcker jag inte hunnit med i vår, sitta i solen under en hatt och bada på Kallis. Springa en massa och yoga ännu mer. Bada, hoppas jag!

Vilken är din bästa sommarfrukost?
Just nu äter jag i princip bara overnight oats till frukost och kommer nog fortsätta ett tag till p.g.a kan variera i oändlighet. Tänker variera det med jordgubbar, turkisk yoghurt, honung och valnötter.

Bästa sommarlåten?
Oh. Svårt det där. Alla låtar med ordet "sommar" i texten för det får mig att tänka på sommar. Mitt soundtrack till sommaren 2014 kommer nog annars främst bestå av snabb musik att springa till samt First Aid Kits nya album som är genialiskt.

Ska du åka på någon festival i sommar?
Var på väg till Bråvalla men insåg precis innan biljettköp att jag redan lovat bort mig. Och lojalitet till bästa vännerna går först. Så nej.

Vad vill du helst grilla?
Haloumi. Lamm. Grillspett. Marshmallows!

Vad dricker du i sommar?
Vatten mest. Ibland något annat som Brooklyn Lager, rosévin eller bubbel. Tänkte försöka komma ihåg att dricka Pimms också.

Vad ska du läsa i sommar?
Sista boken i Cirkeln-trilogin, en massa engelska deckare, böcker om löpning och så tidningar och magasin såklart.

Vilket är ditt favoritplagg för sommaren?
Klänning även om jag knappt äger några, och så gillar jag bikini för det betyder oftast att man får bada.

Bästa parken?
Botaniska Trädgården, följt av Stadsparken (i Lund).

Bästa badstället?
Ravlunda skjutfält på Österlen, överlägsen all konkurrens. Det är min strand och kommer vara så tills jag dör. Kommer också hänga en del på Kallis i Malmö. Drömmer mig dock ofta tillbaka till Bell's Beach i Torquay, Australien.

onsdag 18 juni 2014

ett sms utan svar.

Hej J,
Hoppas allt är bra med dig och att du inte jobbar ihjäl dig. Tyckte jag såg dig på tågperrongen en kväll och sen dess har du varit i mina tankar till och från. Ville bara säga att jag tänker på dig ibland och att jag hoppas att du har hittat någon som kan ge dig en kram efter en lång dag på jobbet och som får dig att skratta. Kram S

tisdag 17 juni 2014

Surt sa räven.

Det känns självklart jävligt surt idag. Känner mig låg och tom. Efter att ha lärt känna någon i nästan en månad så suger det ganska ordentligt att efter tre timmars dejt bli bortvald så snabbt.

Du är en riktigt trevlig tjej men kanske inte det jag söker, skrev han i smset. När jag först såg hans namn på displayen bultade det till i hjärtat men det övergick snabbt till enorm besvikelse.

För jag tyckte det gick så bra, det var ju en jättetrevlig kväll. Men tydligen kan jag inte alls läsa folk, för jag märkte verkligen inte av något. Så säger nån saker som att killar är rädda för självständiga tjejer och att jag ska fortsätta vara den jag är och försök inte så mycket, för när man minst anar så händer det. Och då känner jag bara att jag orkar än mindre, för det kvittar liksom hur jag gör. Om jag inte gör nåt så händer inget, och om jag gör nåt händer inget då heller. Jag får nästan ångest när jag ser par, familjer, bebisar, gravidmagar för jag vill också vara där! Jag vill sluta vara rädd och besviken och bitter för jag har så mycket att ge, så mycket tid och kärlek och energi.

Och jag är tom och trött, imorgon kommer ze german och jag hoppas det blir kul för jag behöver tidsfördriv och något som skingrar tankarna. En vecka kvar att jobba och sen tre veckors semester. Om jag längtar? Något alldeles förskräckligt. Behöver en riktig timeout och en paus från allt.

måndag 16 juni 2014

shattered.

Så får man ett tack men nej tack och så faller allt ihop som ett korthus. Igen.

Jag orkar fan inte försöka mer.

ögon som glittrade.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga eller var jag ska börja utan att låta som en dålig film på repeat. För det jag kommer skriva nu har jag ju sagt så många gånger innan känns det som, att nu jäklar!

Men jag gör det ändå för igår spenderade jag tre timmar på en sommaräng med vad som skulle kunna vara en sån kille som jag verkligen vill ha. Vi träffades äntligen, L och jag, efter typ tre veckors skrivande på nätet. Så länge har jag aldrig skrivit med nån på nätet innan man setts, men kanske var det bra att ta det lite coolt. För det kändes som att vi redan kände varandra när vi sågs. Och vi pratade som att det var det mest självklara och när det var tyst blev det inte sådär jobbigt tyst utan bara naturligt tyst liksom. Som att det också var helt självklart.

Oavsett vad som händer nu, om vi hörs/ses igen så var det en första dejt att minnas en lång tid. En perfekt sommarkväll i juni, strålande sol från en klarblå himmel. En pojke och jag, en sommaräng, en filt och picknick. Fritt betande hästar som kom ända fram och skulle gosa och brottas med oss. En redan lite brunbränd, skånsk sommarpojke med ett lugn som jag inte känt på länge. Med en utstrålning och ett leende som inte gick av för hackor, och ögon som glittrade mest hela tiden.

Och jag har nog aldrig hoppats så mycket att han ska känna samma som jag och vilja ses igen, men jag vågar inte riktigt tro att det skulle kunna vara så förrän det faktiskt blir så. Jag tänker att det som händer det händer, om det är så att vi ska ses igen så blir det så. Och fram tills dess kommer jag i alla fall att tänka på våra timmar på sommarängen och på hans ögon som glittrade.

onsdag 11 juni 2014

Jag saknar honom jättemycket just nu. Fan. Jävla hjärnspöken, jävla J. 

Min terapeut tyckte att jag kanske skulle höra av mig till honom, fråga om han vill ta en fika? Och jag sa absolut nej men vissa dagar är det allt jag vill. 

Fan fan fan.

måndag 9 juni 2014

under solen.

"Inget nytt under solen", tänker jag. Det ekar tyst och tomt här för jag tänker att jag inte har så mycket att berätta. Men så kommer en (till!) långhelg och jag spenderar en hel dag hos storasyster och barnen på landet och det är så fint att vi kan sitta och prata i vad som känns som timmar utan att det känns konstigt. Det har inte alltid varit så, och det var ett tag sen det kändes som att vi verkligen funkar ihop. Men det gör vi, det finns möjligheter här också. Hon är väldigt klok ibland min storasyster och hon har ett hjärta av guld. Det där sista har jag alltid vetat. Hon säger saker som att jag inte ska oroa mig, att det kommer barn till mig också. Och så kramar jag min minsta systerdotter och håller hennes lilla, lilla hand en sista gång innan jag ska åka hem och hon ler och tittar på mig och det rycker till i hela kroppen på mig, det hugger i hjärtat för jag vill också ha en liten en. Precis som hon.

Så kommer en lördag, en eftermiddag på IKEA och det ser ut som kaos hos mig men det kommer bli bra när allt är på plats. En lördag kväll som spenderas med vänner och grillning och rosé och alldeles för mycket vin och det är samma balkong som jag hängde på med B, pojken från Sillaröd, den där kvällen för några månader sen. Och så tycker rosévinet att det vore en bra idé att ringa till Bs kompis och fråga varför han aldrig svarade på det där smset jag skickade och han får mitt nummer och så plingar det till i telefonen. Han har aldrig fått det där smset, och han hade inte kvar mitt nummer. Så smsar vi fram och tillbaka och jag går hem i sommarnatten, det är fortfarande varmt ute fastän solen gått ner bakom domkyrkan. Och jag ler lite åt det som B sagt till sina kompisar, och att det fanns tankar på mig hos honom och inte bara tankar på honom hos mig.

En söndag avslutar långhelgen och jag hamnar i en Facebook-dispyt med han den där snygge på jobbet som jag gillade ett tag. Jag hade delat ett inlägg om tågstrejken här nere i Syd, och det gick inte riktigt hem hos den blå mannen med näringslivsfokus. Han tyckte att jag kanske inte skulle dela eftersom jag enligt honom representerar "den andra sidan". (Jag tycker alltså att strejken är helt befogad, men så är jag ju också röd/grön i mitt politiska tänk.) Jag vill inte outa mitt jobb för mycket men om vi säger såhär så har han fel, för där jag jobbar tar vi ingens sida. "Vi" jobbar inte med varken arbetsgivare eller arbetstagare, och dessutom delar vi inte riktigt samma vision som organisationen han jobbar på. Detta svarade jag, vänligt men bestämt, och skrev att jag dessutom inte representerar mitt jobb när jag skriver något på min (privata!) Facebook som dessutom har så pass begränsad åtkomst att endast mina "vänner" kan se. Och jag är inte vän med någon jag jobbar med. Om det nu skulle haft nån betydelse vilket det inte har och JAG BLIR SÅ TRÖTT på besserwissrar som ska knäppa folk på näsan. Också väldigt trött på blåa människor som verkar tycka att alla som röstar nåt annat än på alliansen är korkade och obildade. (OBS! Generalisering! Detta gäller såklart inte alla blåröstande människor!). Tror i vilket fall inte att han förväntade sig svar på tal för han kom med väldigt tunna argument efter det.

Nu är det måndag, hej lång femdagars arbetsvecka och sommarväder. (Jag längtar redan efter helg!)

måndag 2 juni 2014

wknd.

Efter en kort vecka med jobb upp till öronen, sena kvällar och ont i magen kom så äntligen en extra lång helg där jag fick njuta av solen, dricka vin och spela crocket med kompisarna, mysa med mitt gudbarn och hennes tvilling två gånger om, premiärbada i havet och ha filmmaraton i soffan. En helg där jag har lekt med barn på lekplats och blivit (om möjligt!) ännu mer sugen på en egen bebis, druckit vin och skrattat så jag fick ont i magen åt kompisarnas pojkvänner som gör allt till en tävling, gråtit till blogginlägg och insett att livet är för jävla kort. En helg där jag avslutat min KBT-terapi och fått klapp på kinden av en tårögd terapeut som sa att du är en helt annan person, så stark och jag önskar dig allt det finaste i livet. En bra helg som trots att den var extra lång ändå blev kort.

En helg av alla helger, men den sista i maj och nu är det juni och då är det sommar. Som jag längtat efter sommaren! Jag ska hänga på Kallis och jag ska köpa en hatt och sitta i Botaniska och läsa böcker, tidningar, lyssna på Sommar i P1 och podcaster och jag ska springa och yoga och snart är jag ledig några veckor och då kan jag göra allt detta.

(Och som en liten parentes skriver jag och L långa meddelanden på nya dejtingsidan och han verkar himla reko, vettig, rolig, trevlig, mogen, bra. Jag hoppas vi ska träffas nån gång, jag ger det en vecka till och om han inte frågat då så frågar jag.)