tisdag 29 april 2014

hejdå till det gamla, hej till det nya.

Jag tror Mickey har skaffat tjej för han finns inte längre på dejtingsidan. Det kanske förklarar hans radiotystnad, vad vet jag. Jag förstår mig uppenbarligen inte på killar mellan 25 och 35 år.

Så jag säger hejdå Mickey, det var fint att du tyckte som jag och att vi tyckte lika samma om varandra men hejdå du. Jag kommer inte slösa fler minuter, timmar, dagar på att tänka på dig.

Han från förr, han som jag skulle dricka öl med och minnas gamla svunna tider han har inte heller hört av sig så det är hejdå till honom också. Som sagt, jag förstår mig uppenbarligen inte på killar i min ålder. Så hejdå du från förr, det var synd att du inte kunde motbevisa mig, att du inte har ändrats särskilt mycket. Hejdå, jag kommer inte slösa fler minuter, timmar, dagar på att tänka på dig.

J, allra finaste J. Hejdå. Jag slutar från och med nu att gå och tro att du ska höra av dig, att du har ångrat dig, att du vill ge oss en ny chans. Slutar tänka att du en dag ska stå utanför min dörr igen. Hejdå J, det var synd att du inte vågade chansa, att du inte vågade känna efter. Men det får räcka nu, jag tänker inte slösa fler minuter, timmar, dagar på att hoppas och tro och vänta på dig.

Hejdå dejtingsidan, hejdå gamla hjulspår. Hejdå dåliga tankar, hejdå förminskande av mig själv, hejdå dålig självkänsla.

Hej nya möjligheter, hej våren och sommaren och uteserveringar, hej nya singelvännen, hej ny energi, hej New York, hej 30, hej framtiden och allt jag inte upplevt.

Hejdå till det gamla, hej till det nya. Välkommen med allt du har att erbjuda, jag tar emot det med öppna armar.

måndag 28 april 2014

det nya.

Det händer saker fast inte där jag mest av allt vill, men det händer och det är alltid bra när det händer saker.

Jag har fått nytt jobb (fast på samma ställe) och ny lön (win!) så fr.o.m. 1 maj kommer jag i alla fall inte ha lika tråkigt på jobbet längre. Det är en stor utmaning, det kommer bli mycket jobb och ett väldigt ansvar men jag känner mig jävligt redo. Jag kan fr.o.m. 1 maj titulera mig projektledare, och jag är löjligt nöjd med det. Det här har jag väntat på, bring it on liksom!

Och ute skiner solen från en klarblå himmel, det blommar överallt och det liksom spritter i kroppen av lycka att våren är här och snart sommaren och fan vad livet är fantastiskt ändå, trots allt.

torsdag 24 april 2014

han från förr.

Hittade av en slump en gammal gymnasiekillkompis på nätdejtingsidan, jag har inte sett honom sen vi tog studenten och jag var tvungen att fråga om han ville ta en öl för att minnas gamla tider. Det ville han sa han. I gamla bloggen skrev jag en gång ett inlägg om alla pojkar jag träffat och såhär skrev jag om honom:

Sen kom han med alla problemen, han som var så mycket som jag men det var mer blixtar och dunder än kärlek. Han hade de finaste blå ögonen och jag kände så otroligt starkt för honom.

Vi sms:ade hela eftermiddagen i tisdags men sen har vi inte hörts efter mitt när kan du?-sms på frågan om när vi skulle ta den där ölen. Bollen ligger hos honom nu men jag är nyfiken på att se hur jag kommer reagera när/om vi ses, för jag minns hur jävla fantastiskt snygg jag tyckte han var och hur dödsförälskad jag var i honom då. Inga förväntningar på han från förr, det skulle bara vara kul att träffas och se vad som hänt sen vi var 17-18, om han är lika samma som då eller om han är annorlunda och i så fall på vilket sätt. Om han har samma hetsiga humör, om hans blick fortfarande skulle kunna göra mig knäsvag. Såna grejer.

tisdag 22 april 2014

och jag hatar att jag saknar dig.

Men jag saknar honom, J alltså. Det har känts mer och mer de senaste veckorna, det har liksom pirrat till och hjärtat har bankat och hjärtat har gjort ont. För jag har tänkt på honom, tankarna och minnena har bara dykt upp. Som när porten till trappuppgången slår igen eller öppnas, då tänker jag instinktivt att det är J. Fast det är månader sen vi sågs, fast det var månader sen han skrev det där smset att om två minuter står jag utanför din dörr. (Jag saknar honom, jag saknar honom, jag saknar honom!)

Och jag har drömt om honom på sistone, och jag minns den där sista stunden på tågperrongen, den där ledsna blicken, hur han liksom slingrade sig ur mitt grepp den där kvällen. Hur det kändes som mitt hjärta liksom kramades ur som en våt disktrasa och hängdes upp för att torka. Hur jag gick hem med tunga steg och tårar som inte ville sluta rinna ner för mina kinder för jag tyckte så mycket om honom. (Jag saknar honom, jag saknar honom, jag saknar honom!)

Så minns jag hans händer, hans nacke, hans ögon, hans skratt. "Våra" uttryck som vi skrattade som små barn åt, hans mysiga stickade tröja, hans famn, hans värme. Hur han pussade mig på kinden, på pannan, på näsan. Hur han sa du är så himla fin, alltid! och hur jag trodde på varenda ord han sa. (Jag saknar honom, jag saknar honom, jag saknar honom!)

Och mitt i allt detta saknande så hände det jag liksom väntat på ska hända, att vi ska springa på varandra nånstans i mängden av människor. I morse så stod han där i rulltrappan enligt principen "stå till höger, gå till vänster" och jag som alltid går gick förbi och det tog två sekunder innan jag insåg att det var han och hans skäggstubb och korta hår och i ungefär en millisekund stod jag bredvid honom. Jag vet inte om han såg mig eller inte men det högg till i bröstet och jag hatar att jag saknar honom men jag saknar honom, jag saknar honom, jag saknar honom!

tisdag 15 april 2014

det går inte ihop.

Livet alltså. Jag är så förvirrad och tankspridd, ledsen och glad på samma gång. Jag är helt sjukt pank, har 0 kronor på sparkontot och typ 300 på transaktionskontot och det är lön om 10 dagar. Jag får det inte att gå ihop helt enkelt och så snurrar dagarna, veckorna, månaderna förbi och jag vet inte om jag har ett nytt jobb eller samma som innan och vad som händer med vår organisation. Det pirrar i magen när jag tänker tillbaka på J och jag är rädd att springa in i honom på tåget så jag undviker att resa vid den tiden han brukar åka och jag är nervös för att gå till gymmet för att jag kanske springer in i Mickey där och samtidigt chattar jag dagligen med en tysk jag träffade i Stockholm och jag trodde inte ens han gillade mig men han vill att jag ska hälsa på och

det snurrar, alla tankar, all oro. Och jag vänder och vrider på allt men det blir ändå aldrig riktigt bra hur jag än gör.

onsdag 9 april 2014

the rules/the game.

Så gick ytterligare en dag utan ett ljud från Mickey och eftersom jag har tålamod som en treåring så tänkte jag såhär: jag hör av mig och så har jag gjort mitt. Sagt och gjort, igår skickade jag ett kort och enkelt sms typ nu är det väl dags att vi styr upp nåt! :-)

Jag har fortfarande inte fått svar.

"Linda" kommenterade mitt förra inlägg med att jag borde läsa The Rules och få tips därifrån. Men vet du/ni vad? Jag är så himla trött på alla regler och spel och orkar inte med att man måste vara på ett visst sätt för att "få en man". Visst, jag inser att det inte är jättesmart att prata barn och giftermål på första, andra, tredje, tionde dejten men det gör jag inte heller. Det enda jag "kräver" eller begär är att folk (läs killar) är raka och ärliga. Att man inte säger en sak och gör tvärtom. Och just nu känns det som att jag bara lyckas träffa killar som antingen inte vet vad de vill alternativt bara vill ha en ego-boost. Men jag förstår seriöst inte vad man får ut av att säga till nån att man vill ses, lämna ut sitt nummer och sen inte svara på ett futtigt, enkelt sms. Jag ser inte hur det är logiskt beteende, och jag gillar sånt som är logiskt och som jag förstår. Jag vill helt enkelt bara träffa nån som funkar som jag, som har tillräckligt mycket respekt för sig själv och framför allt andra människor att han kan vara rak och ärlig och inte säga en sak och göra tvärtom. Tycker inte det är att begära särskilt mycket faktiskt, vill bara slippa spel och regler och löjligt, omoget beteende. Punkt.

måndag 7 april 2014

i will wait.

Jag styr upp nåt! sa han på gymmet i onsdags kväll. Gör det, du har mitt nummer! svarade jag och sen sa vi hejdå vi hörs!

Det var i onsdags kväll. Idag är det måndag, jag har inte hört nåt och jag har inte hört av mig för denna gången tänker jag göra tvärtom och vänta ut honom för jag tycker faktiskt bollen ligger hos honom och om han vill så får han ju "styra upp något".

torsdag 3 april 2014

Hittade ett inlägg i gamla bloggen om Mickey från maj 2013. Då skrev jag såhär:

Det är visst nån som är tillbaka, om än bara tillfälligt, om än bara för en gång.
 
Mickey Blue Eyes alltså. Han har en sån sjuk dragningskraft, attraktionen är total och jag är helt försvarslös. Hamnade på samma tåg, av en slump i samma vagn och två meter ifrån varandra. Han och en kompis, han med ryggen emot mig (såklart). Men så vänder han sig om kanske tre fyra gånger och tittar på mig, rakt i ögonen. Och jag kan inte hjälpa det, kan inte göra annat än att hålla kvar blicken för hans ögon är blåaste blå. Och han har blivit solbränd och hans ögonbryn har blivit solblekta och han har skäggstubb och kavaj och blåjeans och är så snygg att jag tror att jag dör.
 
Och så tittar han igen, vi tittar på varandra och jag blir helt varm om kinderna och ler med hela ansiktet för situationen och känslorna är så absurda. Men han är tillbaka, om än bara för en dag och jag tittade på honom innan jag klev av tåget och log och du, Mickey, det kvittar nu för du är så snygg att jag blir helt knäpp men det räcker så, jag nöjer mig med att se dig då och då men det är bra så. 
 
Blåaste blå ögonen, finaste Mickey Blue Eyes. Du är så snygg att jag tror jag dör och jag önskar att du visste men det gör inget, det räcker såhär.
 
Och när jag läser igenom allt jag skrivit om honom kan jag inte låta bli att le och fnissa åt hur komisk hela situationen är. Att det jag ville så gärna då faktiskt har hänt nu.

onsdag 2 april 2014

omg! (på riktigt)

Jag pratade precis med Mickey. IRL. Vi sprang in i varandra på gymmet och hade någon av oss varit fem sekunder tidig eller sen hade det inte hänt. Ett hej hur är det? och ett samtal i kanske två minuter men som kändes som en evighet. Vi styr upp nåt! sa han och ja du har ju mitt nummer sa jag.

Och jag tror min puls var uppe i nästan max för omg vad han är fin och hans ögon är precis så blå som jag minns. Jag går hem med ett fånigt leende och tänker att det känns precis som en film det här, och hela situationen är så komisk och fantastisk på samma gång. 

att ha rätt.

Vet ni vad? Jag skrev till Mickey Blue Eyes att jag känner igen dig från tåget, kan det stämma? I så fall måste jag passa på att skriva det jag inte vågat säga IRL nämligen: hej jag tycker du är skitsnygg.

Och vet ni vad han svarade? Att han hade kollat på mig många gånger och tack detsamma! Win på den känslan alltså, att jag inte inbillade mig och att han som är så jävla fin tycker samma om mig. Jag nöjer mig med det, blir det mer så blir det men Mickey tycker samma som jag och jag hade rätt. Win!

tisdag 1 april 2014

på tal om.

På tal om det här med jobb så sökte jag idag tre (!!) nya. Detta efter ett personalmöte som var hemskt, hemskt, hemskt och jag nästan ville gråta. Skulle verkligen uppskatta ett jobb där jag trivs och kan göra mig själv rättvisa.

Och på tal om det här och den där fikan så har jag inte hört från Mickey sen igår och jag har nu svarat (igen!) att om du är fikasugen så är mitt nummer... och han har inte läst det än och det ska bli lite spännande att se om det blir av eller inte. Bollen ligger hos honom nu, for realz.

Och om 50 minuter får jag äntligen lämna det sjunkande skeppet och gå hem, jag ska ge mig ut i solen och springa, springa, springa tills jag inte orkar springa nåt mer. Förhoppningsvis hjälper det mot klumpen i magen och trycket över bröstet, annars vet jag inte vad.