fredag 28 februari 2014

det som gnager är osäkerheten.

Jag skrev att jag inte kunde sätta fingret på magontet, på den dåliga magkänslan, men det kan jag. Jag vet precis vad det är, det där som gnager och maler. Det är osäkerheten.

För jag gillar honom. Alltså verkligen GILLAR. Jag mer än gillar honom. På måndag fyller han år och jag har köpt present och jag gillar alltså honom på riktigt.

Och därför blir jag så jävla osäker och rädd när han inte svarar på sms på en hel dag eller mer än så, av att han aldrig ringer (han "gillar inte att prata i telefon"), av att jag på nåt sätt känner att om inte jag hör av mig så dröjer det ännu längre. Det som gnager är att jag inte känner mig speciellt viktig för honom, jag är inte mer än nån han träffar. Vi har ju inte träffats så många gånger säger han ibland när vi pratar om vad vi gjort eller ska göra, och jag känner bara att jo det har vi visst! Det gör mig så jävla osäker när jag ser att han loggat in på dejtingsidan två gånger på ett par dagar när han innan dess inte varit inloggad sen januari. För vad betyder det? Letar han fortfarande, vill han träffa andra?

Jag blir så osäker för när vi träffas på riktigt är allt så jävla bra, på riktigt, så himla himla bra. Han får mig att skratta hysteriskt och när han pussar mig på kinden eller pannan eller näsan så känns det bara så himla naturligt och rätt. Men varje gång han går, varje gång jag stänger dörren bakom honom så får jag en klump i magen för jag vet inte när vi hörs eller ses nästa gång eller vad han tänker om oss och vad vi är eller vad vi kan bli. Och så säger folk att jag inte kan ställa krav såhär tidigt, att jag inte kan kräva att han ska bekräfta mig för det kan man bara inte men jag känner ju att jag vill höra av mig jämt, han är det första jag tänker på när jag vaknar och det sista jag tänker på innan jag somnar och då vill man väl höras? Så tänker jag och eftersom han inte hör av sig så mycket så tänker jag automatiskt att han inte tänker på mig som jag tänker på honom, att jag inte är så viktig i hans liv som han är i mitt och det gör mig ledsen och osäker och rädd och jag vill bara veta om det är så eller om det bara är att han är en "sån" som inte hör av sig så mycket. Att det beror på honom och inte mig, att det inte betyder att han inte tycker om mig så mycket som han faktiskt gör.

Men det är alltså detta som gnager och maler i mig och jag kan inte bara låta det vara för jag känner så mycket att det liksom inte går att släppa och kanske ska jag prata med honom om det eller bara släppa det men jag vill hellre veta nu än om en månad om han känner så som jag inbillar mig att han gör, att jag inte är lika viktig som han är för mig.

Och förlåt att jag tjatar och gnatar och nojar men jag känner så jävla mycket att om jag stänger det inne så kommer jag att gå sönder inombords.

torsdag 27 februari 2014

fuck.

Varför kommer den tillbaka hela tiden, den dåliga magkänslan? Jag blir tokig men jag har ont i magen och ångestklump i halsen för det känns bara som att det är nåt dåligt som jag inte vet om men som finns där och jag kan inte sätta fingret på vad det är men fuck vad jobbigt det är att gå runt och ha magont och dålig magkänsla titt som tätt.

onsdag 26 februari 2014

vardagslyx.

Äta finmiddag ute, dricka rödvin, hångla, kramas, sova hudnära, äta frukost tillsammans. Det är vardagslyx tycker jag, sådär på en tisdag i februari.

tisdag 25 februari 2014

en slags definition.

Nu har jag i alla fall avslutat mitt medlemskap på dejtingsidan där vi "träffades". Känns som en liten markering från min sida i alla fall att jag inte längre letar efter andra. Och han som inte varit inloggad på en månad hade nu varit inne i lördags. Såklart börjar jag noja över det men JAG ORKAR INTE noja mer. För om han vill ha mig så finns jag här, I'm all yours liksom. Så enkelt är det, jag är hans om han vill och jag vill att han ska vara min. Men jag tänker inte stressa, inte tvinga fram något för det ska vara på bådas villkor och jag tänker inte kollapsa helt om det inte blir så.

måndag 24 februari 2014

definitioner.

Jag undrar varför jag är så låst i det här med att jag vill ha en definition på vad vi är, han och jag. Om vi överhuvudtaget är något? I så fall vad? Det bara snurrar i mitt huvud för jag har aldrig "dejtat" såhär förut och jag vet alltså inte hur sånt här går till.

Och så är jag bara så jävla rädd att dagen ska komma när han säger det blir inget mer nu och att jag kommer falla ihop som ett korthus men det kan ju likaväl hända om man har ett definierat förhållande.

Vi ska (nog) ses imorgon. Jag får väl se om det fortfarande snurrar i huvudet då eller om jag kan släppa tankarna på definitioner och bara njuta av att här och nu är det han och jag. Inget mer, inget mindre, inget annat än så.

torsdag 20 februari 2014

saker han säger, saker han gör.

Det är så fint alltihop. Det är saker han säger och saker han gör som får mig att tro att kanske tycker han om mig på riktigt ändå?

Som att han säger att du är alltid fin trots att jag har myskläder och håret i en knut. Att det första han gör när han kommer innanför dörren är att pussa mig. Som att han räknar ner timmarna och skickar sms bara 2 timmar kvar :) innan vi ska ses. Att han har stenkoll på hur länge vi har träffats och att han frågar ska vi va' på lördag?

Och sen som igår kväll. Han hade på sig den skjortan han vet att jag gillar allra mest, en blå- och vitrandig och när jag såg det så sa han ja jag tänkte till lite i morse och då var det inte ens helt hundra att vi skulle ses. Såna saker till exempel.

tisdag 18 februari 2014

Och när jag inte är med honom längtar jag efter honom och undrar om han tänker på mig lika mycket som jag tänker på honom och varför han inte hört av sig och så rycker jag till vid minsta lilla ljud som skulle kunna vara ett sms från honom.

Jag längtar efter honom jättemycket och vill bara vara med honom hela tiden, träffa honom jämt.

söndag 16 februari 2014

Jag vet inte vad jag ska säga mer än att det är helt fantastiskt att vara med honom och om det inte blir vi så är jag hellre själv än med någon annan.

fredag 14 februari 2014

Och så funderar jag på om det är jag som är knäpp eller kan "man" vara lite sur för att "man" inte fått ett sms på alla hjärtans dag?

*är sur*

som i ett annat liv, en annan tid.

Igår kom jag på mig själv med att inse att jag inte ens tänker på honom längre. Att jag efter två och ett halvt år inte tänker på honom alls. Jag känner inte längre hans lukt eller hör hans röst eller minns hur blå hans ögon är. Det går veckor och månader snarare än timmar och dagar utan att jag ens reflekterar över honom. Som att det var ett annat liv, en annan tid då när det var vi två. Att det var en annan jag, en annan han.

Och så går jag för sista gången till min terapeut och vi pratar om han den nya och hur bra han är, hur han är precis allt det där jag väntat på. Jag berättar för henne hur han får mig att känna och hur läskigt det är att känna sig på gränsen till förälskad för tänk om han inte känner likadant och hon peppar mig och säger du är så modig som vågar, du har kommit så långt. Att jag inte ska svika mig själv, att jag inte ska be om ursäkt för vem jag är.

Så kommer första natten på jag minns inte hur länge när jag drömmer om honom, om vårt uppbrott, om att jag ska resa därifrån, att jag nästan missar flyget (igen!). Det är så verkligt och han gråter och jag försöker bara komma därifrån. Och så vaknar jag mitt i natten och är alldeles svettig och förstår inte var jag är. Hjärnspöken är de värsta jag vet, och att de dyker upp när man minst anar det.

Och så blir jag besviken och lite ledsen när han den nya inte kunde ses igår och inte idag heller och imorgon känns så himla avlägset. Men det är ett nytt liv nu, en annan tid, en annan jag och en annan han och jag tänker inte be om ursäkt för den jag är längre, tänker inte svika mig själv. För jag är en annan Sofie nu, och en annan jag behöver en annan han och förtjänar allt som jag inte fick där och då, i den andra tiden, i det andra livet.

onsdag 12 februari 2014

will you be my valentine?

Just nu funderar jag mest på om jag kommer ha sällskap på fredag eller om det blir att äta glass och kolla på Bridget Jones i ensamhet. Inte för att jag bryr mig egentligen men det skulle faktiskt vara lite mysigt att inte vara själv på alla hjärtans dag för en gångs skull.

Men jag vågar inte fråga så jag inväntar honom. Världens sämsta strategi, jag vet. Får väl se vad som händer, fortsättning följer.

Och jag ogillar egentligen att mitt liv verkar kretsa runt en person som jag inte ens känt en månad, men nu är det tydligen så det är för tillfället.

söndag 9 februari 2014

såld.

Jag är helt såld. Totalt.

Det kanske inte blir vi, det kanske inte funkar ändå men det känns så jävla rätt och jag är helt såld.

Och jag kan inte sluta tänka på att om det inte är såhär det känns när det är rätt då vet jag ingenting alls.

lördag 8 februari 2014

om du bara vill så säg till.

Jag har precis sovit middag för inatt sov jag inte så bra. Somnade sent, vaknade tidigt. 

J kom förbi igår kväll och jag var tvungen att konfrontera min dåliga magkänsla. Var tvungen, för min egen skull, att ta reda på vad han vill, var han står. Och det var jobbigt som fan för jag tänkte bara skrämmer jag bort honom nu eller kommer han förstå? 

Han förstod. Han tycker det är jobbigt att prata om känslor men han säger att han tycker om mig och vill mer än att bara ha lite kul. Till slut fick han ur sig det trots att det var jobbigt och han helst sluppit men jag stod på mig och sa att jag behöver veta om vi överhuvudtaget är på samma våglängd. Att jag inte förväntade mig nånting mer än så, inga löften eller garantier. Men om han bara vill ha kul är det nog inget för mig.

Sen somnade vi och han tog min hand och höll den hela natten. Och imorse tyckte jag mig se en annan glöd i hans ögon, en annan mjukhet i hans röst. Kanske är det bara inbillning, vad vet jag. 

Men han höll min hand hela natten och vaknade tidigt, smekte min kind och log. Och mitt hjärta slog nog dubbla slag just i den stunden.

torsdag 6 februari 2014

Så kommer ångesten och den dåliga magkänslan som ett brev på posten. Det har liksom känts för bra. Och jag orkar inte, det är psykiskt utmattande det där jag håller på med i mitt huvud.

Jag är bara så jävla rädd att bli besviken igen. 

tisdag 4 februari 2014

Daniel på jobbet undrade om jag varit i Lund i helgen, sa han i telefon igår.

Han pratar alltså om mig på jobbet!?

!!!!!!

Imorgon ska vi ses igen. Det känns bra det här.

måndag 3 februari 2014

sen du var här.

Det är så himla lätt att vara med honom, det som skulle kunna vara så svårt är bara så himla lätt. Och jag skulle kunna berätta för er om hans ögon, hans skratt, hur han får mig att le bara genom att se på mig. Hur hans hand passar perfekt i min, hur mitt huvud vilar så perfekt på hans axel när vi kramas. Jag skulle kunna berätta för er om sakerna som händer i min kropp när han kysser mig, om hur han luktar, om hans skämt som alltid går hem. Hur hans personlighet, hans trygghet och mognad passar så bra ihop med min, samtidigt som han får mig att skratta som ett litet barn åt minsta lilla.

Jag skulle kunna berätta för hur mycket jag gillar honom, och hur rädd jag borde vara för att jag känner såhär mycket, såhär snabbt. Hur allting känns mycket lättare, ljusare, mer verkligt på nåt sätt. Men jag orkar inte vara rädd, så istället berättar jag för er att jag tänker ge detta en chans på riktigt. Hundra procent, kasta mig in i det här och trots att jag inte vet vad det kommer leda till så tänker jag riskera att få ont i hjärtat för det är bara han, han, han.

Sen du var här har allting blivit större
det är lättare att vakna, jag kan se mig själv
gå runt och inte riktigt ha nånstans att ta vägen
men jag följer hjärtat, samma hjärta
men med mera glöd sen du var här.